Att fylla ut en Dirndl

En kolumn som gick i Aktuellt 17 i Svenska YLE i början av februari, men samtidigt en diskussion som inte verkar ta slut i första skedet.

Politikern Rainer Brüderle är 67 år gammal. Han är lite kantig, och han har en charm som särskilt han själv verkar falla för.  Han talar en så sluddrande tyska att politiksatiren på TV brukar texta hans sluddrande. Han är känd för att inte spotta i glaset. Nu har han också satt igång en häftig debatt om sexism.

Rainer Brüderle är sedan några veckor tillbaka den man, som skall rädda de tyska liberalerna från en svidande förlust i det kommande förbundsdagsvalet. Han är sedan en tid tillbaka, i mångas ögon, också Tysklands mansgris nummer ett.

Orsaken till det här är en rätt så färsk artikel i tidningen Stern. I den berättar en 29-årig kvinnlig journalist om sitt möte med Brüderle, en sen kväll vid en bardisk, i samband med liberalernas partimöte för ett drygt år sen. Hon ville ställa några frågor om Brüderles roll inom partiet, han ville tydligen tala om annat.

Brüderle och hans Dirndl

Enligt journalisten skall Brüderle ha betett sig högst oprofessionellt och föga politiskt korrekt under det här mötet.  

– Ni skulle väl kunna fylla ut en Dirndl, skall Brüderle ha sagt till journalisten och syftat på det sydtyska traditionsplagg som oftast brukar bistå kvinnor till rätt så genererösa urringningar.

Brüderle ska också ha kysst henne på handen och hoppats på en dans. Ytterligare närmanden stoppades på slutrakan av Brüderles kvinnliga pressekreterare med orden ”jag ber om ursäkt” och ”nu är det nog dags att gå och lägga sig”.

Hur mötet vid bardisken exakt har förlöpt är det bara Brüderle och journalisten som vet. Trots det, eller kanske just därför, tycks nästan alla i landet ha en åsikt om vad som har hänt vid bardisken.

Samtalsämnet sexism

Sedan artikeln publicerades har temat sexism fyllt nyhetssändningarna, tidningsspalterna och diskussionsprogrammen på TV. Diskussionen har ändå varit mer än kaotisk. Man har helt rätt talat om sexism, som en form av maktutövning, om problemet med att dra gränser och om mäns och kvinnors yrkesrelationer överlag.

Men så har diskussionen förstås också hamnat där den tyvärr brukar hamna. Den kvinnliga journalisten, som för övrigt heter Himmelreich, har förstås sänt ut signaler, som får herrar som Brüderle att tänka på himmelriket och en välfylld Dirndl. Tankar, som en herr Brüderle naturligtvis genast ser sig tvungen att omsätta i ord och handling.

Bottennoteringarna i debatten hittas hos Brüderles manliga partikamrater. De har redan slutat att skjutsa på kvinnliga journalister i sina bilar, de avråder män från att stiga in i hissen med en kvinna och de ger inte längre intervjuer för kvinnliga politiska journalister, utan att andra personer finns på plats i rummet.

De ser artikeln och hela debatten som en hetskampanj mot partiet. Varför skulle det annars ha dröjt ett år innan journalisten delar med sig av vad som hade hänt under mötet med Brüderle?

De lyfter också gärna fram den skenhelighet, som de tycker att präglar tidningen Stern. Tidningen har inte gjort sig speciellt känd för att driva kvinnors sak. I stället försöker man i tid och otid få in något naket på omslaget.

Man kan ändå fråga sig om det egentligen behövs en kampanj mot FDP. De har klantat till det i så gott som varje sammanhang under de senaste fyra åren, så på den punkten behövs rätt så lite inblandning utifrån. Och de verkar fortsätta på den linje de har valt. Nu senast vill man från FDP understryka att också män råkar ut för sexism.

Så är det helt säkert, män drabbas nog också. Det är inget problem som får förringas. Synd bara att ingen av FDP-gubbarna har något fall att visa upp.

Tyskarna tog till twitter

Konkreta fall finns det däremot gott om under hashtaggen ”Aufschrei” på twitter. Här får folk som har råkat ut för sexism utlopp för sina känslor.  I mångas ögon är det just här den mest konkreta och uppbyggande diskussionen förs.

Här får man en bild av hur utbrett problemet är och hur viktigt det är att sexism överhuvudtaget diskuteras. Ja, det verkar vara så viktigt att tyskarna till och med har börjat använda twitter, var det någon som konstaterade.

De mest förhoppningsfulla hoppas redan att debatten till slut ska leda till att det politiska klimatet tar kål på dinosaurier som Brüderle.

De som stöder Brüderle, ser en amerikansk framtid, där en oskyldig liten vits kan leda till rättegång och skadestånd.

Själv har Brüderle valt att varken twittra eller på annat sätt delta i diskussionen. Hittills har han varit betydligt mindre pratglad, än vad han verkar ha varit vid bardisken, en sen kväll, för ett år sedan.