Det tyska valet är över och det är dags att sammanfatta.
Nej, ingen oro. Det här blir ingen sammanfattning kring den politiska
situationen i landet nu efter valet. Jag vill i stället kort sammanfatta hur
det gick för personer och partier, som jag själv träffade i olika skeden inför
och under valet. Hur det gick för Angela Merkel, som jag hörde tala i
Erlangen i mitten av augusti, ids jag inte ta upp här. Det får du ta reda på
själv!
De grönas Verena Osgyan, som jag träffade i Nürnberger
Südstadt den 31.8.2013, blev invald i det bayerska delstatsparlamentet i
München. Då hon i samband med intervjun beklagade sig över att det inte finns
några ledamöter med invandrarbakgrund i parlamentet, kan hon nu stoltsera med
att vara den första. Själv har hon ungerska rötter. Inslaget om de gröna och invandrarkandidaterna hittar du
här.
I Berlin följde jag i början av september med kandidaten
Matthias Schmidt i dennes strävan att ta sig in i förbundsdagen. Vi knackade
dörr i stadsdelen Schöneweide och stod och talade med folk på Marktplatz i
stadsdelen Adlershof. Som direktkandidat lyckades Schmidt inte klå
vänsterveteranen Gregor Gysi, som lätt tog sig in som direktkandidat från
valkretsen Treptow-Köpenick. Schmidt kom ändå in via SPD:s landslista för
Berlin. All orsak att gratulera. Jag kan intyga att han satsade mycket tid på
att träffa folk och försöka övertyga dem om att han är den rätte kandidaten. Inslaget om socialdemokraternas problem med arbetet hittar
du här.
För det eurokritiska partiet AfD räckte rösterna den här
gången inte till för att ta en plats i förbundsdagen. Det betyder att
Hans-Joachim Berg, som jag intervjuade i Berlin i september inte kan titulera
sig MdB (Mitglied des Bundestages). Texten om AfD hittar du här.
På valdagen besökte jag en vallokal i valkrets 083, som
omfattar stadsdelarna Friedrichshain, Kreuzberg och Prenzlauer Berg Ost, i
Berlin. I Tyskland och Berlin går stadsdelen under benämningen ”Szenenbezirk”
och det betyder följaktligen att resultatet ser lite annorlunda ut än i
Tyskland i övrigt. Här ser man röstfördelningen för valkretsarna i Berlin.
Staden är rätt så uppdelad i det svarta (CDU) väst och pink (die Linke) i öst. Så finns det också en liten grön fläck och den här
fläcken är just valkrets 083. Här säkrade igen Hans-Cristian Ströbele det enda
direktmandatet för de gröna i hela landet. Här stämningar vid vallokalen på valdagen.
Liksom i Finland är det också här i Tyskland så kallade
”kändiskandidater” som ställer upp i valet. Tänkte ännu till slut lyfta fram en
kändis, som vi deckarfixerade i Finland känner till. Namnet Charles M. Huber
(CDU) säger väl ännu inget, men om jag i stället säger Henry Johnson från
kultserien ”Der Alte”, så vet kanske någon av er vem det handlar om.
Tillsammans med den i Senegal födde socialdemokraten Karamba
Diaby, blir inspektör Johnson, de två första mörkhyade ledamöterna av den tyska
förbundsdagen. En ledamots hudfärg spelar naturligtvis ingen roll (den
politiska färgen är det viktiga), men lite kuriosa tycker jag att
intresseklubben ska få plita ner i sina anteckningsblock. Dr. Diaby hade
förresten ett av de bästa valplakaten i landet:
Ett annat favoritplakat hittade jag för övrigt i hemknutarna. Republikanernas (nationalister/ytterhöger) kandidat Hakim Jan Farhad, tycker det är värt att föra fram att han är till 100 % integrerad i landet.
Jag skulle mer än gärna träffa herr Farhad och fråga hur man
kan nå denna höga integrationsnivå. Vad ska man göra? Dricka öl och äta korv?
(Då är jag på god väg.) Se på Musikantenstadl på TV? (Då är jag på rätt så god
väg.) Sluta visa fingret i trafiken? (Då är jag knappt på väg.) Åka till Mallorca
och reservera solstolar klockan 5.30 på morgonen? (Då är jag inte alls på väg.)
Själv skulle jag helst fråga om herr Farhad är beredd att ta
på sig den kollektiva skuldkänslan för att hans förfäder brände ner Lappland.
Jag har på känn att det skulle kunna bli en intressant diskussion. Farhad själv
torde i alla fall vara nöjd med att omvärlden tycks se honom fullt integrerad i
den tyska högerscenen. Snabbt blev också Farhad utrustad med en mustasch, i samma snitt som den, som bars av den ökände korpralen.
Och ännu till slut. Om du fortfarande funderar på vad en
”Musikantenstadl” är för något. Lönar det sig absolut att ta en titt. Med min
favorit Andy Borg förstås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar