Den frivillige soldaten sover gott

Kolumn om värnplikt kontra yrkesarmé i Aktuellt 17 (Svenska YLE) 22.1.2013

I Österrike röstade folket för några dagar sedan för en fortsättning för den allmänna värnplikten.  Det här trots att förespråkarna för en yrkesarmé verkligen tog till det tunga artilleriet för att lobba för sin sak.  På något sätt fick man debatten att kretsa kring frågan om också kvinnorna i framtiden, måste tjäna sitt land med vapen i hand.

I debatten hävdades att ett ja till värnplikten, betyder att det nu är dags att kalla in kvinnorna. Det handlar ju om jämlikhet och stora stygga EU kommer att kräva det här av Österrike, var den ammunition man använde. Känns lite konstigt att just den här frågan fick en så stor betydelse just nu, när det i nästan 60 år har gått bra att utesluta kvinnorna från den österrikiska värnplikten.

Men slutresultatet i Österrike blev i alla fall att värnplikten består. Kanske det var många österrikare som inför omröstningen hade följt med vad som händer i grannlandet Tyskland, och just därför bestämt sig för att rösta för fortsatt värnplikt.

Äventyrsläger skall locka till försvaret

Här i Tyskland avskaffades värnplikten för snart två år sedan. Det har lett till att det tyska försvaret Bundeswehr har fått ty sig till reklamkampanjer och PR-jippon för att locka rekryter.

Med hjälp av äventyrsläger, som går under namnet Bundeswehr Adventure Camps, försöker man få unga att bli intresserade av försvaret som arbetsgivare. Man hoppas tydligen att äventyrsläger med bergsklättring på Sardinien i bästa fall i framtiden kan locka till en lägervistelse bland bergen i Afghanistan.

För en tid sedan träffade jag på tåget en soldat som frivilligt hade valt lägervistelsen i Afghanistan. Han var kritisk till att man i Tyskland har avskaffat den allmänna värnplikten, och det av två orsaker.

För det första är de som nu kommer till Bundeswehr främst från ett och samma område. Det vill säga från de ekonomiskt svagare östra delarna av Tyskland, där en, karriär som soldat får duga, i brist på annat.

För det andra har de som söker sig till Bundeswehr i många fall ingen aning om vad som väntar dem. En god fysik och en mycket väl utvecklad anpassningsförmåga är något av en bristvara. Speciellt svårt tycks de frivilliga ha att ta order av någon annan, konstaterar soldaten på tåget.

Frivilliga kastar in handduken

Och det är just i anpassningen som det verkar brista. För några veckor sedan rapporterades det om att nästan en tredjedel av de nya rekryterna avbryter sin tjänstgöring under det första halvåret. Största delen av dem som avbryter, fattar själva beslutet att lämna försvaret. Endast i fem procent av fallen är det försvaret, som vill bli av med rekryten.

Trots de många avhoppen intygar man från försvarsministeriet i Berlin, att man i alla fall hittills, har frivilliga så det räcker.

Åtta timmars nattsömn

Men samtidigt verkar man ändå vara lite orolig. Varför skulle man annars ha arbetat fram nya riktlinjer för hur man skall göra den första tiden vid försvaret mer angenäm för de nya rekryterna? I de nya riktlinjerna heter det bland annat att soldaterna skall ha rätt till åtta timmars nattsömn. Undantagsvis kan nattsömnen under enstaka nätter få bli kortare, men då handlar det som sagt om undantag.

Och för att soldaterna bättre skall kunna njuta av sin åtta timmars nattsömn, föreslår ministeriet också förbättringar när det gäller boendet. I en stuga ska det från och med nu få bo högst fyra soldater, men helst bara två. Också i övrigt uppmanas militären att göra allt man kan för att erbjuda ett trivsamt boende för soldaterna.

För att göra vistelsen i det militära ännu trevligare vill ministeriet också att man skall vara försiktig med att belasta de frivilliga alltför mycket. Hit hör bland annat, vad man kallar, moderata dagliga tjänstgöringstider, samt att onödig hårdhet rensas bort från utbildningen.

Tydligt är att man är lite orolig över att mången utbildare fortsättningsvis lever i en gången tid, då man kunde sätta lite, mer eller mindre behövlig, press på sina värnpliktiga. Många är säkert också de som tidigare har avtjänat sin värnplikt och nu med en viss avundsjuka kan se på de nya regler som gäller för de frivilliga.

Som småbarnsförälder måste också jag medge att Bundeswehr börjar låta som ett alternativ att ta i beaktande. I synnerhet det här med åtta timmars nattsömn låter ju inte alls dåligt.

Som utlänning kan det tyvärr ändå bli svårt att ta värvning.

Nå, det är väl bara en tidsfråga. Om allt fler frivilliga hoppar av trots de nya bekvämlighetsriktlinjerna, får väl vi utlänningar också snart möjligheten att sova gott i någon kasern.

Vidare intressant läsning:
Soldater från öst
Süddeutsche om nattsömnen

Filatelister på krigsstigen

 

Brinnande postkontor? Överfall på brevbärare? Molotov cocktails mot DHL:s långtradare? Hela Tyskland bävar för konsekvenserna. De tyska filatelisterna har nämligen använt de senaste veckorna till att smutsa ner sina, av frimärkslöstagning rena fingrar för att gräva upp stridsyxan.

Ropet att äntra barrikaderna skallade efter att den tyska posten presenterade sitt nya frimärke, som är tänkt att användas för att täcka prishöjningen nu vid årsskiftet. Förutom att märket med sin trea är fult som stryk, tycker filatelisterna att man förolämpar hela filatelistskaran och postväsendet genom att ge ut ett så dåligt designat märke. Man är redan övertygad om att den övriga frimärksvärlden kommer att skratta ut tyskarna. Men, krigsropet har redan skallat! Jag bävar...

Bedöm själv om den tyska posten drar skam över hela landet. Märket på bild här:

http://www.sueddeutsche.de/geld/ergaenzungsbriefmarke-weisser-dreier-erzuernt-philatelisten-1.1561207

Somrig jul

Just, just. Sällan brukar julfirande och träning på cykel nämnas i samma mening. Än mer sällan brukar det gå att kombinera de här två. Någon gång skall väl ändå vara den första. Nyss hemkommen från en liten runda kan jag väl bara konstatera att +15 grader på juldagen är en lite ny upplevelse. Inte bara för mig, men för hela södra Tyskland. Igår på julafton slogs till exempel i München det inofficiella värmerekordet för julaftonen. Lite på +20 grader hade de där. Då blir man nästan tvungen att byta ut glühweinet mot en kall veteöl i stället.

Men god fortsättning på julhelgen från cykelsadeln...





Jul modell 2012




Bara en snöflinga så långt ögat kan nå.




Värmen och regnet leder förstås till små översvämningar.

 

Till och med vår lilla beskedliga Pegnitz har börjat mopsa upp sig.

Problem på macken

Egentligen är det lite konstigt att Tyskland är så bra på fotboll. Ingenstans har jag nämligen tidigare sett så många förbud mot att spela just fotboll. Fotbollsförbuden gäller lekparker, vanliga parker, höghusens gårdar, ja i princip alla öppna gräsfläckar man hittar.

Jag har redan länge funderat på om Tyskland är ett land med fler förbud än Finland. Efter mycket funderande tror jag att jag har kommit fram till att det faktiskt är så, men samtidigt i motsats till vad många i Finland verkar tro, så är man här mycket mer benägen att gå emot förbuden.  Samtidigt ifrågasätts förbuden högljutt om det är så att de verkar helt huvudlösa. Och tro mig, det finns mer idiotiska förbud än fotbollsförbuden. Jag kan bjuda på ett färskt exempel från Bayern. 

För en tid sen bestämde man nämligen att ändra på försäljningsreglerna vid bensinstationerna. Det blev helt förbjudet att under vissa tider av veckan betjäna folk som hade tagit sig till bensinstationen på annat sätt än med bil. Så kunde en fotgängare eller cyklist, inte köpa sig till exempel en glass under veckoslutet eller efter klockan åtta på kvällen om vardagarna. Bakom regeln låg en tolkning om resande. En bilist som åker hem från jobbet är till exempel alltid en resande, medan en fotgängare som går till tågstationen, tydligen inte är det.

I vilket fall som helst, blev det förbjudet att sälja saker till icke-bilburna kunder. Ett brott mot regeln, betydde 500 euro i böter. För personalen vid bensinstationerna betydde den nya regeln att man måste börja hålla reda på hur kunderna hade tagit sig till macken. Om det var så att någon hade kommit gående till stationen, var man tvungen att uppmana kunden att gå hem efter bilen, ifall hon eller han ville köpa nåt. Det här i ett land där de gröna värderingarna anses stå högt i kurs.

Nu får du alltså gärna hålla med mig om att regeln är fullständigt idiotisk. Men trots att det kan vara svårt att tro, så finns det faktiskt en inte helt dålig tanke bakom regeln. Målet är nämligen att försöka begränsa försäljningen av öl och speciellt starksprit under sena kvällar och veckoslut. Man resonerar nämligen så att kommer man till macken med bil, så är det mindre sannolikt att man köper alkohol. Men också här hittar man ju motstridigheter, det kan ju också finnas passagerare i bilarna  och de kan köpa och dricka precis hur mycket som helst.

Nå i vilket fall som helst, så har både kunder och mackägare varit mer än upprörda. Man har samlat in tietusentals namn – och vid vissa bensinstationer har försäljningen säkert fortsatt som tidigare.  Protesterna har i alla fall haft verkan. Beslutsfattarna i Bayern har så småningom insett att den här regeln kanske inte var så värst lyckad. I all tysthet har man därför utarbetat ett nytt förslag, som går ut på att mackägarna på frivillig basis, ska gå in för att inte sälja någon alkohol efter klockan tie på kvällen. En ny, betydligt vettigare regel som alla bättre kan leva med,  speciellt fotgängarna och cyklisterna.

Texten är en kolumn som gick i Radiohuset i Radio Vega torsdagen den 11.10.2012. Och tji fick jag själv förstås. Då jag satte ihop kolumnen såg det alltså ut som om allt var klappat och klart med det frivilliga alkoholförbudet, men nu är det tillbaka till ritbordet igen. Vete fan, vilken regel som nu gäller egentligen. Jag orkar i alla fall inte ta mig till macken för att kontrollera. Behöver jag nåt går jag till butiken...

Nu är det jul igen

I min kalender är sommaren knappt över, men jag ligger tydligen efter min tid igen. Jag tycker i alla fall att julhandeln börjar få absurda dimensioner.

Viva Bavaria

För var dag som går börjar jag gilla Bayern mer och mer. Och nej, det här hänger inte endast ihop med gårdagens besök vid Oktoberfest. Det som nu speciellt får mig att tycka om den här landsändan är hur lätt och ogenerat man framhäver sig själv och på så sätt retar gallfeber på resten av landet. Det färskaste exemplet kommer från i onsdags då man i München firade årsdagen av Tysklands återförening. På plats fanns Gauck, Merkel och inte minst CSU-kalifen, den bayerske regeringschefen Horst Seehofer. Dagen till ära hade han laddat videokanonen med en film kring det vackraste och skönaste i landet.Till tonerna av Beethoven presenterades delstat för delstat, ända tills det var dags för den stora finalen, d.v.s. Bayern. Här ville den gode Horst ändå gå lite mer in på djupet än gällande de övriga mer betydelselösa delarna av landet. Fristaten presenterades därför inte i endast en del av filmen, utan i stället gav man plats åt precis alla sju administrativa regioner i Bayern. På så sätt jämställdes lilla Unterfranken med Nordrhein-Westfalen och Niederbayern med Niedersachsen. Till slutet av Beethovens "Ode an die Freude" hade man förstås sparat det allra heligaste, Oberbayern och alptopparna. Bland åskådarna var det många som ogillade att se sina delstater jämställda med förvaltningsdistrikten i Bayern, men en mysande Horst njöt förstås i fulla drag av showen. Och det är just det här som är så roligt. Horst vet att det går bra för Bayern. Senast idag presenterades en utredning kring nivån på skolorna i landet, och vem är det månne som toppar här? Det vet Horst och det vill han också att andra ska veta (som om det fanns en risk för att de inte skulle veta).I Bayern är bergen högre, himlen mer blåvit,och ölen och korven godare. Ödmjukheten verkar vara den enda bristvaran, mig till glädje, icke-bayrare till förtret.

Ein Prosit!

Det fina med jobb i München i början av oktober är att man kan ta en omväg via "Wiesn". Eller egentligen är det ju ingen omväg. Strömmen av folk för ju en dit i alla fall. Nåjo, för mig var det första gången och jag måste genast konstatera att det inte blir den sista. Jag hade turen att hinna till de stora tälten strax innan det blev alldeles för trångt (kommer man ensam som jag, ska man vara på plats senast vid tvåtiden på vardagar. Är man ett större gäng senast klockan elva). Nå hursomhelst, den här gången gick jag helt på bildminne. Jag visste att Hacker-Pshorr lovar en, det bayerska himmelriket och då är det ju mer än lockande att ta sig dit. Om himmelriket inte räcker kan man ju ta sig till Hofbräuhaus, Spatens, Augustiners eller Löwenbräus tält. Jag tror att de fyller samma funktion rätt så väl. Ser det som en bra introduktion att röra sig ensam. Här hittar man säkert sällskap. Om inte, kan man lika bra gå hem. I vilket fall som helst, sällskapet var prima, ölen var god och "wiesn" kallar också nästa år.

Tidig eftermiddag och stämningen är på topp.

Det börjar bli lite suddigt.

I Bayern är himlen alltid blå.